Någon vecka innan bröllopet fick vi reda på att jag var gravid, lyckan var enorm då jag har längtat så länge efter den dagen då jag får säga till Crima att du ska bli pappa! Men man får aldrig vara glad länge....
För 2 veckor sedan började det komma spår av blod inte mycket och inte färskt så då var det inte så farligt då det försvann. Jag har googlat ihjäl mig om det och mått väldigt dåligt psykiskt. För 2 dagar sen kom det lite färskt blod inte mycket men blev ändå orolig. Åkte till akuten då jag inte orkade med ovissheten längre, möttes av olika sköterskor som var jätte positiva och sa direkt att det inte var något missfall då jag aldrig haft ont i magen eller haft mycket blödning. Ett lugn spred sig igenom kroppen och jag var glad igen.
Sedan kom läkaren som var hur stressad som helst som gjorde ett ultraljud var ganska okänslig bara körde på och sa att det inte ser bra ut och att jag fått missfall. Då gick luften ur mig......
Jag var i vecka 12 så jag vet att de första veckorna är kritiska men man hinner ändå tänka en hel del, planera hur det ska bli och längta så mycket. Jag har ju velat det här så mycket.Dessa veckor har känts som en evighet man skulle snart berätta för alla den roliga nyheten men nu måste man börja om och jag orkar inte...
Det här går inte jämföra med sorgen med vänner i min närhet men jag är väldigt ledsen för min och Crimas skull :(
Man känner sig så ensam, jag vet att jag inte är det men känslan finns ändå..
Jag vet att jag kommer bli gravid igen men först måste jag få bryta ihop för att kunna komma igen... och det gör jag så småningom......
Just nu är det jätte jobbigt :(
Kram
Jag vet att det inte är nån tröst men du är inte ensam. Ett tag känns allt hopplöst men snart kommer du orka ta nya tag. Nästa gång går det vägen ska du se!
SvaraRaderaVad tråkigt! :( Tänker på er. Styrkekramar från Sofia L
SvaraRaderaJag vet precis hur du känner dig! Fick också missfall i v. 12, så jag förstår hur tomt det känns, men det blir bättre. Kram M
SvaraRadera<3
SvaraRaderaVad tråkigt! Stor kram till er båda!! <3
SvaraRadera/Therese
Hej!
SvaraRaderaLäser din blogg ibland. Jag vet precis hur du känner just nu. Fick själv missfall i somras. Var då i vecka 14 men fostret hade dött i vecka 8 redan. Hade heller inte ont men det började med lite brunt blod. Hade på känn att allt inte var som det skulle då jag inte haft några direkta symptom. Jag kände mig inte längre gravid. Men när man får det svart på vitt så vill man ju inte tro det ändå.
Vad tråkigt att du fick så dåligt bemötande. Vi fick bra bemötande men en dr som peppade oss. Ni vet att ni kan få barn och det är bara att försöka igen. Det är ingen tröst just nu men det blir bättre, jag lovar. Vi började försöka så snart det var okej med mig, har försökt hela hösten och 2 dagar efter nyår var jag gravid igen. På fredag är jag i vecka 12+0. Bara att hålla tummarna den här gången. Du kommer att bli gravid igen men låt det få ta sin tid att sörja det som inte blev, det rådet fick vi. Hoppas du kan få lite hopp. Kram
Tack för alla kommentarer! Kändes som mitt huvud var påväg att sprängas med alla tankar som far runt där inne, men efter jag bloggat om det kändes det mycket bättre. Det var skönt att få lätta sitt hjärta!
SvaraRaderaDet är fortfarande jobbigt, det går upp och ner, skrattar ibland gråter ihjäl mig ibland.
Du som skrev sista kommentaren, precis så känner jag mig och så har det varit, jag kände mig inte gravid dom sista veckorna. Det var ändå skönt att jag kollade upp det annars hade jag gått flera veckor till kanske utan att veta.
Det värsta av allt är att jag inte får bilden ur huvudet då läkaren säger - det ser inte bra ut :( den bilden har fastnat i mitt huvud och jag vet inte hur jag ska bli av med den!!!!!!!
Det positiva är ju att jag vet att jag kan bli gravid, men jag kommer vara sjukt orolig nästa gång jag blir det också.
Men hoppet är det sista som överger människan så det finns någonstans inom mig.
Kram
Ååh kära Linda! Ta nya tag, snart är ni på G igen ;) Kramar
SvaraRaderaStor StyrkeKRAM till er!
SvaraRadera