ÄLSKADE MAMMA!!!

Vad har du gjort för att förtjäna allt ont??!! Det är inte rättvist här i livet, att hemska saker ska hända dom mest godhjärtade och finaste människorna usch säger jag bara :( 

När mamma var ca 34 år gammal fick hon diagnosen MS ( Multipel skleros ) det är en neurologisk sjukdom som drabbar det centrala nervsystemet. En bland dom hemskaste sjukdomar man kan få, då den ej går att bota. Sjukdomen kan dock påverkas av mediciner med dämpande inverkan. Mamma hade då broms medicin var av spruta som hon tog varannan dag i fler år, som hon slutade med för något år sedan då de inte hjälpte längre.

Jag har träffat flera stycken personer med MS och sjukdomen är inte lika hos alla utan de kan ha olika funktionsnedsättningar. Jag har nästan sett mamma som frisk i många år om jag jämfört med dom, då deras tillstånd varit sämre. Mamma har ju kunnat gå iaf men haltat lite ända fram till 2010. 

I november 2010 blev hon mycket sämre och benen bar henne inte längre, fick flera skador på hjärnan som gör att hon inte alltid är riktigt med (inte alla hästar hemma). Fick då personlig assistans och piggnade till och var glad och skrattade jämt och tyckte allt var bra och tacksam för allt. Det gjorde ju att det kändes lättare för oss.

Under några veckors tid har mamma nu blivit lite sämre, inte kunnat äta ordentligt. Så nu ligger hon på sjukhus och försöker få i sig näring. Usch man känner sig så hjälplös av att stå bredvid och inte kunna göra så mycket medan hon mår dåligt. Håller tummarna att hon ska bli bättre och snart få komma hem. Så det är där jag tillbringat de senaste dagarna.

Det har varit många jobbiga år, bara dom som varit i samma situation förstår hur jobbigt och ledsen man är av att inte ha en mamma att kunna prata med :( Att inte kunna göra massa saker tillsammans som man annars hade gjort. Det har gjort stora djupa sår i hjärtat av att se mamma sjuk, och dom kommer aldrig läka. Man får bara försöka plåstra om såren och göra det bästa för mamma så hon får ett så bra liv som möjligt och mår bra efter omständigheterna.

Det är tur vi är en sån tajt familj och gör allt för varandra och håller ihop. Syrran blir som en extra mamma som man får prata ut hos istället, det har hon varit sen jag var 9 år. Känns skönt att inte vara ensam!

Men en mamma är alltid en mamma och jag ÄLSKAR henne över allt annat du är bäst!!

Kram